*asgarv*

Blev så full i skratt när jag läste Doris&Assars senaste inlägg om att hennes 2-åring tyckte att hon hade sytt en läskig klänning! ;0)

Läste en kommentar till det inlägget och blev ännu mera full i skratt, hur man egentligen syr när man lyckas sy ett läskigt plagg :0)

Då kom jag att tänka på när jag sydde ett par SplaschByxor till min 4-årige son och han tog dem och sprang in på toaletten för att sätta på sig dem. Jag hade fullt upp med att klä på minstingen för färd mot skola och dagis när jag hör honom ropa: Mamma! Jag kan inte ha den, den är för liten! Jag ropade tillbaka att Jo! Du kan ha dem, för de är en storlek större än du brukar ha, så det där va ju bara en ursäkt för att slippa ha byxorna på sig!...Det går ett tag och jag blir klar med påklädningen av minstingen och ropar till min 4-åring att nu får han allt ta och sätta fart för vi har bråttom! Samtidigt hör jag min 6-åriga dotter stå och fnissa lite lustigt, så jag går in på toaletten för att se efter hur det går med byxorna! När jag kommer in ligger min 4-åring på golvet med huvudet halvvägs in i byxbenet och kommer varken i eller ur dem! :0) Han trodde att jag hade sytt honom en tröja och försökte febrilt att få på sig dem på huvudet, utan lyckat resultat! När vi efter många om och men fått av honom byxorna från huvudet och pustat ut efter allt skratt, så säger han: Mamma! Det där var verkligen läskigt! :0)

Så nog kan man sy läskigt alltid när barnen inte ens kan skilja på en byxa och en tröja ;0)